Ledig

publicerat i Allmänt;
Klockan är inte ens 10 men vilken bra start på dagen! Engla är på gott humör och säger: Javisst mamma! Tack mamma! Vad hände?!

Idag har jag ännu en ledig dag. Vi ska åka till Hanna&grabbarna, länge sen sist. Sen har jag synundersökning i kalendern + att jag måste inhandla lite "nyttosaker" till nessesären. Ska även åka och hälsa på en staffevalp, ska bli kul. Vi har fått lite info om vår lilla gobit. Lillkillen i familjen han bor i pratade med Mattias och sa att vi får världens coolaste hund. Haha. Lexus, Tyson eller vad hans namn än nu blir är förstfödd, den som lärde sig gå först och den enda som kan morra. Låter lovande :D

Engla-Li är otroligt intresserad av jorden, länder osv. I födelsedagspresent har hon önskat sig en jordglob och vi har redan hittat den ultimata (en rosa med glitterfot..vad annars?!)

- Mamma, vi har inte varit i så många länder...Bara ett!
- Vi har ju varit i två länder, Sverige och Finland.
- Men mamma, vi bor ju i ETT - Sverige *höjer på ögonbrynen och lägger huvudet på sne*


Glass är gott!

Bloggdesign

publicerat i Allmänt;
Nu har jag pillat med denna bloggdesign att jag allt blivit gråhårig. Usch. Jag har så svårt att sluta när jag väl börjat. Den är inte sne iallafall, alltid något :)

Har suttit och kikat på gamla blogginlägg och insåg att jag haft den här bloggen i ganska precis 4 år. Min guldgruva! Vilka minnen. Om det inte vore för den tidiga väckningen barnen börjat med skulle jag sitta och drömma mig bort ännu en stund.

Nu ska jag gå och se om maken slocknat på soffan. Då gör jag honom sällskap! ♥

Uppror

publicerat i Allmänt;
Idag är jag ledig, vilket är tur. Maja hade feber igår och har väl inte varit på världens bästa humör idag. Ja inte Engla heller för den delen. Hon är riktigt bitter, knuffar Maja, klöser och fräser. Och kan vara riktigt spydig till oss. Mycket: "HA, det tänker jag inte alls det! HA, jag gör vad jag vill! HA, du bestämmer inte över mig" osv osv. Och hon är också inne i en fas där Maja inte alls får göra/säga/ha samma som henne. Vill Engla ha mjölk, och Maja också vill ha mjölk bryter eländet lös.

Har försökt prata med henne, bli arg/inte bli arg, förklara men inget tycks hjälpa. Tycker det är svårt att veta hur man ska hantera när det blir såhär. Vissa säger att man ska lyfta in dom på rummet och där kan dom sitta tills dom lugnat ner sig/bett om ursäkt medans andra tycker det är fel, man ska förklara istället. Tjaaa, om man testat både ock och inget funkar. Vad tar man till då? :)

Hur gör ni kära mammor?

Får nog ta fram "trotsboken" igen. Hon kanske ska gå igenom någon fas nu (igen) Tycker det varit lungt och fridfullt en tid så det är kanske dags...

Är det inte vid 5 års åldern dom ska bli lite mer medgörlig??? Tror någon har lurat mig.. :D

Överlag så är hon ju en ängel, såklart ♥



Höst

publicerat i Inredning och shopping;
Nu har verkligen hösten kommit. Sitter här med fleecejackan och huttrar. Dax att vrida upp värmen på max och införskaffa ullsockar? Jag tror nästan det. Har iallafall slängt iväg en beställning till H&M. Massa fina höstnyheter, bland annat två jackor, ett par stövlar och en halsduk. Synd bara att det alltid tar sån lång tid innan man får hem det man beställt.

Har även ringt och bokat tid för massage. Hotstone massage. Haha. Kan ha med att jag fryser så mycket, ja. Ska bli härligt iallafall, men även det får jag vänta på ännu en tid. Igår fick jag 45 minuters massage av M. att han orkar, så jag har inte lika ont idag. Tack ♥






Spänning på jobbet.

publicerat i Allmänt;
Imorse när jag vaknade kände jag med en gång att detta blir en bra dag och så blev det! Älskar att börja lite senare, som idag började jag kl 12. Maja kröp upp i sängen och la armen om mig och sa: Jag vill gosa med dig mamma! Älskar att kunna ligga kvar i sängen sådana morgnar och småprata och lyssna på hennes funderingar utan stress. Engla hon ville se på bolibompa hon.

Imorgon är vi lediga! Ska spendera dagen med att städa, sen kanske hitta på något skoj :)

Har förresten inte "berättat" om min jobbdag i lördags. Precis vid stängningen upptäcker jag och Sofia att allt inte står rätt till, tre killar och en tjej kommer in och beter sig minst sagt konstigt. Sofia går fram till en av killarna och säger att vi stängt, han mumlar något men alla stannar kvar. Två står vid entren och håller dörren öppen medans två andra går omkring i butiken. Kan säga att många tankar flög genom huvudet under den tiden. Vi ber dom gå ytterligare två gånger utan reaktion. Då ringer vi Securitas (tjejen hör dock det och går och säger till killarna) + att Sofia ser dom trycka ner kläder i en påse och en väska. Vi har lyckligtvis en man och hans familj kvar i butiken som jag ber stanna tills Securitas kommit, det gör dom så gärna. Tjejen och en av killarna går ut, och kommer inte in igen eftersom vi låst, men två stannar kvar. Sen går ytterligare en kille ut. Kvar stannar en kille och han bara går runt, runt, runt. Hans beteende var minst sagt obehagligt. Vi hade stängt 15 minuter tidigare så ni förstår att vi undrade vad katten annat dom hade på hjärtat. Rån?!

Som tur var går den sista killen och 2 minuter senare kommer Securitas. Vi visar vart dom gått och killen säger då: Jag vet vem dom är, jag ringer polisen för jag kan inte ta dom själv. Då smäller det!

Ehm..ok betryggande att höra tänkte vi!

Drygt 20 minuter senare ringer Securitas och säger att dom blivit gripna, av 6 (!) poliser utanför Maxi. Dom hade varit runt på ett x antal andra butiker och stulit hur mycket som helst + att polisen hittat sprutor. Vi fick åka dit och "identifiera" kläderna och berätta händelseförloppet. Killarna och tjejen var fortfarande kvar där. Kändes aningens olustigt att peka ut dom öga mot öga (i princip)

Kan säga att det var länge sen adrenalinet pumpade så hårt :)

http://kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=5503388


Först ville man bara att dom skulle åka fast, när dom gjorde det var man skitglad. Sen när jag satt ensam här på kvällen kunde jag inte riktigt släppa det. Började tycka synd om dom. Inte för att dom åkte fast, men för att dom antagligen inte mår bra. Eller det gör man inte om man tar narkotika och stjäl som korpar (det var tydligen inte första gången och säkert inte sista gången)

Jaajaa..Dom kommer finnas i mina tankar ett bra tag framöver!


23 Augusti

publicerat i Allmänt;
Blev tidig väckning i morse. Jag fick knappt upp ögonen men det är bara att gilla läget när man har dessa små och masa sig upp (även om dom fick tjata ett bra tag..hehe)

Börjar inte förrens kl 15 så jag har några timmar för mig själv här på förmiddagen. Förde precis flickorna till dagis, och som dom tjatar. Hela morgonen går åt till att fråga om NÄR vi ska åka till dagis. Och så har det varit varje dag sen dom började efter sommarlovet. Go bitar!

Jag själv ska vika lite tvätt, sätta i en ny tvätt, slänga ihop en lunch och fixa håret innan det bär av till jobbet.





Igår fick jag och maken lite egentid under dagen så vi åkte till storheden för handling. Passade även på att gå in till Djurmagasinet och kika. Kom hem med detta halsband till Lexus (ja, jag tror hans namn blir Lexus, det är inte spikat så vi kan hinna ändra oss) Mini halsbandet :)

Nu har även jag börjat längta som en tok efter honom! Jag kommer säkert bli helt frälst i honom och han kommer säkert ta lika mycket plats som barnen i den här bloggen, nej jag skojar bara! ;)

KAXS ProXtec

publicerat i Inredning och shopping;
Måste tipsa om dessa finfina overaller vi fått in. Har ingen erfarenhet av dom själv men de som köpt dom förra året (kollegor) sa att dom funkat alldeles utmärkt. Dom har hållit kyla och väta bra. Priset är inte heller fy skam: 699 :- (och KappAhl är ju kända för sina 25 % rabatter)

Det är alltid värt att testa tänkte jag. Tycker dessutom dom är riktigt snygga! Englas ser blå ut på bilden men är i själva verket lila. Gissa om hon är nöjd! Maja fick en svart. Dom är aningens små i storlek, Maja som vanligtvis har 92 har en 104 och den är liite stor men det gör inget (då har hon att växa i som min mamma skulle säga..och hon har isåfall rätt. I den här åldern växer dom som ogräs så när snön väl kommit har hon säkerligen vuxit en cm eller två) Engla drar stl 110 och fick en 116 vilket sitter perfekt. Är i valet och kvalet att ta en storlek större även åt henne, så hon har att VÄXA i..Nej, jag skojar bara. Hon får nog behålla den hon har. Nästa år vill hon säkert inte ha overall ändå.

Finns i Svart, Grått, Lila, Grönt och Rött. Och dom går åt som smör i solsken. Har sålt hur många som helst bara igår. Så skynda, skynda!










Vovven som är vår!

publicerat i Allmänt;
Som jag sa, inte kan jag hålla tillbaka...Saker och ting bara ploppar ur mig, ja sådana här roliga saker!

Idag åkte vi till Umeå för att kika på valpar. Ja ni läste rätt! Valpar! Mattias har i åratal drömt om en hund, han har spenderat timtal framför datorn och suktat. Idag blev hans dröm sann, vi har tingat en valp. I slutet på september får vi hämta hem honom. Mattias födelsedagspresent!

Vi har suttit och funderat på namn några dagar och Engla har sagt Blomman eller Pricken. Det lustiga är att valpen vi valde kallas just "pricken" eftersom den har en vit fläck på bröstet. Men något mer passande namn ska vi nog komma på.

Enjoy!




Pricken, sööööt!



Pricken med blivande husse!



Prickens mamma (jag blev kär i henne) :D

Äventyr

publicerat i Allmänt;
Idag ska lilla familjen åka på ett äventyr - till Umeå tur och retur. Vad det handlar om får ni kanske veta ikväll, eller om en månad. Kul att hålla er på sträckbänken ;) Tråkigt nog är jag typen som inte riktigt lyckas med det, så ni får antagligen veta ikväll. Haha.

Åker om en timme så dax att göra mig klar.



Dagens

publicerat i Allmänt;
Jag hade inte riktigt förväntat mig responsen på föregående inlägg, både här och på facebook. Jag är glad att det som skrevs kunde beröra. Det var allt jag hade att komma med ikväll ... :)

Mammas tröst till mig idag:

Jes 40:31 De som litar på Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas.

Det vill jag dela med mig av till er!

Det HÄR är JAG!

publicerat i
Fjärde och sista dagen. I Torsdags åkte min lilla familj till Finland och kvar här hemma blev jag. Jobbet kallar så då får man snällt stanna hemma. Har jobbat sjukt mycket den sista tiden + att jag bytte med Elin igår så hon fick gå på Lulekalaset :) Men idag är jag LEDIG! Ska bli riktigt skönt!

Igår efter jobbet åkte jag direkt hem till mamma som hade beställt pizza till oss. Hann med att prata + klippa Ture. Efter det tog vi en kort promenad där på varvet och satte oss på en parkbänk och stirrade ut över havet. Luften var varm och solen lyste. I ögonvrån såg vi Tivolit i Södra hamn och hörde dov musik som strömmade ur högtalarna. Lulekalaset. När jag körde hem från mamma fick jag ta en betydligt längre och krångligare väg. Överallt gick folk omkring och skrattade och såg glada ut. Somliga gick lite ostadigare än andra. Musiken hördes inte längre som dov, utan nu vrålade den ur högtalarna. Alla var påväg in till stan. Jag undrar om jag var den enda som var påväg UT ur stan? Hem, hem till mitt sköna lugna hem. Jag damp ner i soffan med laptopen i knät. Tystnad. Vad skönt att vara hemma, vad skönt att bara kunna sitta ner, känna lugnet. Ingen press ingen stress. Bara vara! Njuta!

Slog på en film, "A walk to remember". Lite smålöjlig tonårsfilm emellanåt men samtidigt påverkade den en. Jag grät. Kanske inte för att tjejen i filmen hade cancer (förlåt för er som inte sett den, den är från 2002 jag hoppas ni gjort det) utan för att hennes tro var så stark. Visst var det lite "präktigt" ibland men något som påverkade mig var när killen frågade henne hur hon kan vara så säker (i sin tro på Gud) och när hon sa att hon kan känna den. Kärleken, allt det vackra. Vinden. Hon kan inte se den, men hon känner den!

Hur skulle allt det här vackra finnas, om inte Gud finns? Kärleken till mina barn, skulle den ha kommit till av en slump, ur intet? Jag kan bara inte tro det. Solen som värmer, stjärnorna på natthimlen, den klarblå himlen, blommorna. Känslorna. Jag kan känna kärlek, jag kan känna hopp, tro.

Jag kan inte se på mina barn och tänka att dom är här av en slump, att dom finns här utan en orsak. Deras liv tänds och släcks utan en orsak. Våra liv, räknat ur evigheten är knappt ett andetag. Vilket slöseri att det en gång tändes. Vad är det för mening med livet om Gud inte finns? Det finns ingen mening. Allt det fina, allt det vi tänker och känner, all kärlek vi känner är helt meningslöst. För en dag kommer det ändå bara slockna och så är vi borta. Mörker.

Jag känner många som inte tror på Gud, och det respekterar jag (även om jag skulle önska att dom skulle få lära känna honom men det är en annan sak) För mig som alltid haft Gud i mitt liv sen jag var barn är det otänkbart att kunna leva utan honom. Visst har jag haft mina tvivel när jag blev äldre och den så annars trogna barnatron "försvann". Det var en jobbig tid och ett tag fullkomligt avskydde jag Gud på grund av saker som han lät mig gå igenom. Jag bestämde mig för att inte tro att han fanns. Ungefär såhär: Jag vet att du finns men jag tänker då inte tro på dig iallafall *smäller igen dörren*

För att förneka honom är något jag aldrig gjort och förhoppningsvis aldrig kommer göra. Det var just ett erkännade som fick mig att "öppna dörren" igen. Jag var ca 14 år gammal, mina föräldrar hade skilt sig ett halvår tidigare och vi hade flyttat till en ny "stad" (att kalla Gällivare för stad är väl att ta i) Jag hade ett gäng tjejkompisar som jag hängde med. En dag på Bild-lektionen ritade en av mina vänner Jesus på ett brinnande kors (om jag inte minns helt fel, var korset även vänt upp och ner) Hela klassen skrattade och alla tyckte den var supercool. Jag antar att jag måste sett aningens ogillande ut eftersom en annan vän vände sig till mig och sa: Vaddå, är du kristen eller? Skulle jag kunna förneka min Gud inför alla dessa människor?

Absolut inte!

Det gick så att inte en enda av mina sk. vänner pratade med mig efter det. Istället var det en annan av mina klasskompisar, Madde, som jag i princip aldrig pratat med, som kom fram till mig och erbjöd sin vänskap ♥ Jag fick sen veta att mina sk vänner gått runt och sagt till resterande av skolans elever att inte umgås med mig, för jag var ju kristen. Och en kristen kan man inte umgås med!

På tal om barnatro. Engla-Li är övertygad om att Gud finns. Kanske för att det är något jag, som mamma, har berättat för henne? Kanske. Men samtidigt blir jag hänförd av hennes längtan av att få höra om Jesus. Om Gud. Om himlen. Hon är 4, snart 5 år gammal och har en så brinnande längtan i sig. Jag kan inte påstå att jag är världens bästa förälder och pratar med henne om det här dagligen, ibland är man trött. Man tänker att man borde (för man vet hur otroligt viktigt det är) men tröttheten tar över, eller något annat. Istället är det HON som säger: Mamma, berätta om Jesus. Mamma, läs Bibeln för mig. På kvällen när jag säger att jag kan läsa (och då inte sagt att det måste vara Bibeln, kunde lika gärna vara Alfons Åberg) hoppar hon och skuttar och ropar: Jag vill välja! Jag vill välja! Och springer till bokhyllan och plockar ner någon av de fem böckerna i "Mina vänner i Bibeln".

Vissa kvällar när hon inte är riktigt trött brukar hon få ligga i sängen och "läsa" (så bra läser hon inte än så hon plöjer en bok) Då radar hon upp alla fem böckerna och bläddrar. Vissa berättelser kan hon utantill, då ligger hon och berättar högt för sig själv. Jag brukar stå i dörren och kika på henne med tårar i ögonen och be till Gud att hon aldrig ska överge honom.

Jag har mist många vänner på grund av min tro, jag har blivit kallad "dum kristen som inte kan tänka själv" och hora på grund av min tro. Och nu är det säkert någon som tycker att jag svävar uppe i det blå. Men vet ni vad, det gör mig ingenting. Det här är jag!

Jag ÄLSKAR Gud. Jag tror på en himmel, jag tror på ett liv efter detta. Jag känner glädje över att jag finns här av en orsak, jag är ÖVERLYCKLIG att mina barn finns här av en orsak. Jag är ännu mer överlycklig över att Gud gett mig mina två barn, som är dom finaste som finns!

Jag är glad att Gud hör mig, att han finns där för mig. Att jag kan be till honom om hjälp när jag själv inte orkar mer. Och det bästa av allt, Gud är ingen fantasi som människor hittat på - Gud är verklig! Han finns! Och vet ni vilken underbar känsla det är att känna så? Att man VET att man inte är ensam! Man VET att det finns någon som tar hand om en!

Om ni tycker att det låter "övernaturligt" och helt galet. Stanna upp och tänk efter. Hur verklig är DU egentligen? Med dina ögon som kan se, dina öron som kan höra, ditt hjärta som slår och ditt blod som pumpar runt i kroppen.  Hur verklig är världen vi lever i egentligen? Vi lever (vad vi vet idag) helt ensamma i ett oändligt stort universum. På en liten och obetydlig (?!) planet, kallad jorden. Vi har en sol som värmer om dagen och en måne som lyser om natten. Vi svävar bokstavligt talat runt i ett stort svart hål som vi inte vet någonting om. Vi lever här och vi har alltid levt här så det är kanske inte något vi reflekterar över, men gör det. Gå ut, titta upp i skyn och fundera på vad vi egentligen gör här. Du, och allt runt omkring dig är ganska "övernaturligt". Tror du på Evolutionen, Big Bang, Materia och Energier? Det är också ganska "övernaturligt".

Om du har barn, tänk dig hur ditt barn vuxit inom dig, blivit en del av dig. Någon som du älskar så mycket att du skulle göra vad som helst för. Dina känslor. Var kommer dom ifrån? Dina tankar? Sitter dom på något ställe i kroppen så att du kan se dom, eller är de det som kallas själen?

Har ni någon gång sett en död människa? Det har jag. Min morfar dog för ganska exakt ett år sedan. Min mamma ringde och ville att jag skulle komma och titta på honom. Jag var LIVRÄDD! Jag vågade inte. Tanken på en död människa..... Sist och slutligen bestämde jag mig för att åka och se på honom. Han hade dött bara några timmar tidigare och var fortfarande hemma. Känslan när jag kom in i rummet han låg i är obeskrivlig och något jag aldrig kommer glömma.

Det var ett sånt lugn, en sån ro. Det var som att världen stod stilla. Hans ansikte lyste av frid! Han var allt igenom vacker. Han var så fin där han låg med Bibeln mot sitt bröst och knäppta händer. Jag grät hejdlöst och böjde mig över honom, för att få krama om honom en sista gång. Jag la min kind emot hans och jag fick nästan en chock. Jag drog upp huvudet och tittade på honom och tänkte febrilt: Han är inte här! Han är inte här! Det här är bara ett skal!

För att försäkra mig om det jag just känt tog jag min hand om strök honom på kinden. Det var ingen känsla, kroppen kändes verkligen bara som en kropp. Det kändes som att han skulle ha vägt 1000 kg. En sten. Jag var fullständigt chockad. Jag var och är fortfarande helt övertygad om att själen lämnat kroppen! Där låg morfars kropp men det var ändå inte han!

Kroppen dör, förr eller senare för oss alla. Men vår själ kommer leva vidare i evighet, tillsammans med Gud hos honom där han lovat oss en ny kropp. En ny himmel och en ny jord.

Visst låter det underbart? Nästan för bra för att vara sant? Det bästa av allt är att det är sant och det är otroligt befriande att känna så.





Det svåraste som finns.

publicerat i Allmänt;
Engla-Li har lärt sig att vissla (och låta som en gris. Ja. Tidigare lät hon som en kråka. Maja har kunnat det länge, låta som en gris. Men nu kan alltså båda det) Men det var inte det jag skulle skriva. Igår låg vi i sängen och Engla hon visslade och visslade. Maja tittade buttert på mig och sa: Mamma... jag kan inte vissla... Bara blåsa! :/ *blås*

Jag fnissade. Sen sa hon: Vissla är det svåraste som finns!
Då kläcker Engla ur sig: Gå på händer utan händer, det är det svåraste som finns!



Finaste

publicerat i Inredning och shopping;





Igår när jag gick för att handla lunch på Coop svängde jag in i butiken Engla. Där hade dom mycket fina smycken, och dessa kunde jag inte motstå. Ett halsband till Engla-Li och ett armband till Maja ♥

o2.o8.2o1o

publicerat i Allmänt;
Återigen dax för en uppdatering. Numer räcker tiden inte riktigt till, det är så mycket annat som kommer före. Förut vårdade jag bloggen som ett tredje barn, idag är den som ett bortglömt klädesplagg längst in i garderoben. Tråkigt.

Just nu gör jag inte så mycket mer än jobbar faktikst. Mattias har fortfarande semester, men den är över nästa vecka. Förstå hur snabbt tiden går. Både M och barnen har trivts att umgås dagarna i ända. Dom har tillbringat de soliga dagarna på Arons och de mulna dagarna i lekparken, och Engla har umgåtts mycket med bästa kompisen Olivia. Jag säger bara det, dom där två. haha. Mattias berättade att dagen lät ungefär såhär:

- Du får inte komma på mitt kalas om jag inte får den där!
- Den som orkar hålla upp armen längst är min bästa kompis!


osv osv. Stackars M bara skakar på huvudet åt dessa tjejfasoner, och än har han inte upplevt det värsta ;)